Temperaturen ökar i Cannes
Runar Enberg rapporterar från filmfestivalen i Cannes
(VK, Cannes 14 maj 1991)
När den 44:e filmfestivalen i Cannes närmar sig mittpunkten har temperaturen både i
i luften och i filmutbudet höjts. "Il Portaborse" av
italienaren Daniele Luchetti är en film som koncentrerar sig på en rapp dialog och
situationskomik framför stor miljö, scenografi eller häftiga kamerarörelser.
Filmen är nominerad till hela nio italienska Oscar (David of Donatello) i juni. En
lärare i litteratur, med författarambitioner, blir plötsligt kallad som talskrivare
för en korrumperad minister i regeringen. Luchetti driver med hela de italienska
politiska livet och gör det på ett myckket roligt sätt. Agnes Varda har i "Jacquot
de Nantetes" gjort en hyllningsfilm över sin i höstas bortgångne man
filmregissören och målaren Jacques Demy. Med en blandning av svart-vitt och färg
berättar Varda om den unge Jacques och hans väg till filmen.
Mycket fint skådespel och regin bär en varsam och känslig hand som för filmen till ett
vackert porträtt av en människa och filmmakare.
Det nordiska bidraget i tävlingen om Guldpalmen är Lars von Triers "Europa".
Åtskillig möda har lagts på tekniken i filmen, som är en dansk-fransk-tysk-svensk
samproduktion. I den ledande rollerna finns Jean-Marc Barr (Det stora blå), Barbara
Sukowa, Ernst-Hugo Järegård och Eddie Constantine. Dramat handlar om en ung amerikan med
tyskt påbrå som kommer till Tyskland strax efter andra världskriget. Han konfronteras
med fortfarande aktiva nazister och blir engagerad som informatör till amerikanerna.
Det är en Kafka-liknande film von Trier gjort filmad främst i svart-vitt men
färgsegment stoppas in i vissa scener. Tekniken tar nästan alla uppmärksamhet från den
snåriga berättelsen. Några sekvenser är dock strålande men som helhet ett ambitiöst
misslyckande.
"Hors la vie" av fransmannen Maroun Bagdadi utspelar sig i
krigets Bagdad. En fransk frilansfotograf, Patrick Perrault, arbetar mitt i stridernas
centrum. Han blir tagen som gisslan av en grupp libaneser.
’Filmen följer Perraults tid i fångenskap och skildra han förödmjukelser men
också de libanesiska människorna som håller honom fången. I vissa stunder är "Hors
la vie" en stor film men Bagdadi når inte riktigt det, i detta fall så
viktiga, psykologiska djupet. Den 81-åriga Akira Kurosawa, som nog får anses som
världens störste filmregissör som fortfarande är verksam, här med sin senast film "Rhapsody
in August". Den visas utom tävlan och är den först film av
Kurosawa som är helt Japan-finansierad sedan "Dodes Ka-den"
1970.
Någon klassisk Kuroswa-film med stora miljöer och många statister är "Rhaposdy
in August" inte, utan ett tätt, nästan stillastående, drama som har sin
stora fokusering på dialogen. Filmen handlar om fyra barn som är hos sin farmor på
sommarlovet. Huset ligger strax utanför Nagasaki och farmoderns man dog när atombomben
briserade där 1945. Farmodern berättar en rad historier för barnen som sakta dras in i
hennes långa liv och händelserna under kriget. Filmen är i mycket en anmärkning över
atombomben och kriget, men också en reflektion över den glömda japanska kulturen.
Kurosawa berättade efter visningen att han blev överraskad när han först såg filmen i
sin helhet.
"Jag ville egentligen berätta en historia om barnen och deras relation till
farmodern och hennes liv. I stället har ett budskap om atombomben blivit det tongivande i
filmen."
Jag stötte på ett gäng ryska kosacker som stod och sjöng sånger från steppen till
toner från flöjt och trumma. Mycket vackert. Ryssarna har alltid varit förvånansvärt
dåliga på att marknadsöra sina, många gånger stora filmer. Den sovjetiska filmmogulen
Isamil Tagi-Zaba är här i Cannes för att slå på stora truman. Han har med sig 300
distributörer, utställare och kosacker. Tagi-Zaba utlovar 60 hästar med kosackryttare
längs croiesteten för att gära reklam till filmen "Ivan den
Förskräcklige". Han har också med sig 1.000 flaskor rysk vodka och
lådvis med rysk kaviar. Över 2.000 inbjudningar till hans party har gått ut som också
inkluderar ryska sångare, dansare och musiker. Isamil Tagi-Zaba är en miljonär från
Azerbajdzjan som anklagas för att försöka döda den ryska filmen med inköp av
västerländsk B-film.
Annars är det tunt med skandalerna så här långt i Cannes. Varken Gerard Departieu
eller Nick Nolte verkar vara här och föra sin berömda sjöslag. Nej, det är bara ett
stilla strosande av herrar i smoking med flugor och distingerade damer på croisetten.
Samtidigt ligger det någonting i luften och många väntar på att en bomb skall brisera.
Möjligen blir det Madonna som står för den stora smällen när hennes film visas i
morgon. Madonnas party blir något i hästväg säger alla förhandstips och Madonnas
filmbolag gör allt för att trissa upp stämningen inför "In bed
with Madonna".
Något säger mig att "filmsängen" är lite för skön och att det hela slutar
med en snarkning. De skandinaviska länderna har som vanligt gått samman i sin
ansträngning att marknadsföra skandinavisk film. Intresset inför Bille August och
Ingmar Bergmans "Den goda viljan" är stor. TV -serien
och filmen som har en budget på 67 miljoner svenska kronor, det dyraste vi någonsin
producerat, är en samproduktion där förutom de nordiska statliga TV-bolagen engelska
Channel 4 och Film Four International, italienska RAI2 är finansiärer.
Samel Goldwyn Co. är intresserade av att lansera filmer i USA. Eftersom filmproduktion
blir dyrare och dyrare är just samproduktioner det som blir allt vanligare. Sverige,
Danmark, Norge, Finland och Island har därför gått samman i den Nordiska filmfonden.
Filmerna som produceras genom fonden skall samtidigt få sin distribution i alla nordiska
länder, vilket är unikt och de kommer att presenteras för världen i ett sammansatt
paket i Cannes 1992. Titlarna i paketet är "Pojkarna från St. Petri"
av Sören Kragh-Jacobsen, "Källan" av Pekka Lehto, "På
jorden och i himlen" av Kristin Johannesdottir, "Isfronten"
av Leidulv Risan och så svenska "Söndagsbarn" av Daniel
Bergman. Pappa Ingmar har skrivit manuset och i rollerna finns Thommy Berggren, Lena Endre
och Börje Ahlstedt.
Walt Disneys bolag arbetar hårt för att lansra sig i Europa. För att par år sedan
erbjöd bolaget Cannes-festivalen en film men blev nekade. I fjol ställe Disney till med
karneval längs croisetten inför "Den lilla sjöjungfrun" och
nu vill man lansera "Skönheten och odjuret" inför nästa års
tävling. Disney startar ju sin stora park utanför Paris nästa år och filmen skall
tjäna som ett led i parkens marknadsföring. Källor hos Disney säger att om "Skönheten
och odjuret" får tävla i Cannes nästa år skall vi ställa till med en
show på croisetten som ingen europé någonsin sett eller trott existerat.
Jag undrar om man inte måste återvända nästa år i alla fall? Apropå amerikaner.
Ibland kan man undra på hur amerikanerna ser på oss svenskar. Saxar följande ur
dialogen i USA-filmen "The Linguini Incident" med Rosanna
Arquette och David Bowie. -En måltid utan paj är som en måltid utan se." Gammal
svenskt ordspråk.
RUNAR ENBERG
(Artikeln har tidigare varit publicerad i Västerbottens Kuriren 14 maj 1991)
http://www.naud.se/ senast uppdaterad 2000-04-17
© Naud production AB. Box 487, 901 09 Umeå
Tel/fax: 090-18 22 20.
E-post: info@naud.se