Den 50 års jubilerande filmfestivalen i Cannes har
just passerat halvtid och trots det väldiga utbudet känns filmerna tamare i år. Det är
betydligt färre höjdarfilmer än i fjol, då det i och för sig var ett mycket bra
filmår rent allmänt.Sex verkar vara den gemensamma nämnare, gärna tillsammans med olyckliga slut, i årets filmer. När regissören väl fått av kläderna på skådespelarna verkar han/hon vilja suga ut det mesta av situationen. Fyra, fem sängkammarscener per film verkar vara ett riktmått. Trevligt till en början, tjatigt i längden.
Om sex är årets tema är trenden i salongerna här i Cannes värre än det irriterande godisprassel vi är van med, nämligen ständigt ringande mobiltelefoner. Bevare oss för den utvecklingen i det mobiltelefontäta Sverige.
När 50-års dagen firades i söndags stod den kanske största samlingen av filmregissörer genom tiderna på en och samma scen; Michelango Antonioni, Francis Ford Coppola, Martin Scorsese, Claude Lalouch, Robert Altman, Joel och Ethen Coen, Steven Soderbergh, Costa-Gavras, Emir Kustruica, Wim Wenders, Paulo och Vittorio Taviani, Mike Leigh och Jane Campion. Alla hade de gemensamt att de fått en Guldpalm och fortfarande levde. På raderna framför scenen betraktades dom av sådana filmstorheter som Bernardo Bertolucci, Roman Polanski, Sydney Pollack, Lauren Bacall, Sigourney Weaver, Sylvester Stalone, Robert de Niro, Gerard Depardieu m.fl. m.fl.
Förutom firandet av Cannesfestivalens 50 år hyllade de 2.500 närvarande med stående ovationer Ingmar Bergman som vinnare av Guldpalmernas Guldpalm. I Bergmans frånvaro mottogs priset av dottern Linn Ullman som ursäktade faderns frånvaro och tackade för äran som givits honom.
Bland tävlingsfilmerna är för tillfället Gary Oldmans "Nil by Mouth", Micahel Winterbottoms "Welcome to Sarajevo" och Ang Lees "The Ice Storm" favoriter till årets Guldpalm.
Ang Lees film utspelar sig i början av 1970-talet då president Nixons uppförande verkar störta USA till moraliskt förfall. Omvälvningen berättas, i denna välgjorda och välspelade film, genom en familjs söndring. Med bl.a. Kevin Kline, Sigourney Weaver och Joan Allen i rollerna kommer nog "The Ice Storm" att hitta till våra biografer.
"Private Parts" är en film med och om den vulgäre amerikanske radioprataren Howard Stern. Vi får följa Sterns snabba och bullrande karriär från den lilla närradiostationen till megastora NBC. Filmen är smaklös och full av "under bältet" humor men samtidigt skönt vansinnig och ibland mycket rolig.
Om "Private Parts" är så bullrig som någonsin en amerikansk film kan bli så är "My Son the Fanatic" finstämd och välspelad som en engelsk film brukar vara. Med en historia om en indisk taxichaufför berättar regissören Udayan Prasad om kulturkollision där fundamentalism hämtar näring. Stellan Skarsgård gör en biroll som tysk affärsman.
"Vilda blommor" är en komisk och fin dansk film. Den utspelar sig i slutet av 1960-talet då världen skulle göras om. Hoppas den hittar till Sverige.
I övrigt handlar samtalen mycket om den s.k. independent filmens framgångar runt om i världen. "Den engelska patienten" är den senaste stora guldkalven bland independent filmer. Den tog ju också storslam vid årets Oscarsutdelning. De stora amerikanska bolagen är skakade och moguldirektörerna får allt svårare att ro iland sina multimiljon filmer med skådespelararvoden på många tiotusentals miljoner kronor och där pengarna bokstavligen sprängs bort i mediokra och lövtunna historier.
Hoppet om en bredare filmmarknad tänds. Det känns skönt.