FYRA FRAGMENT FRÅN EN FILMFESTIVAL
Svart film på frammarsch
Efter elva dagars filmfestival i Cannes där filmvärlden uppbådat en stor del av de
filmer som har producerats det senaste året kan man grovt utläsa två tendenser. Den
första är att filmer av svarta, med svarta och om svarta kommer starkt. Visst har det
funnits en så kallad "svart film" förut men skillnaden ligger i att nu
framträder den i filmer som kan nå en stor publik världen över. Det är främst tack
vare att amerikanska och engelska svarta filmregissörer blir allt fler och gör filmer
som har potential att nå en stor publik. Dessutom har de stora bolagen, som till exempel
Universal, United International Picturs, Warner Brothers m.fl. börjat stötta filmer av
svarta och om svarta.
I PalmeD’Or (tävlingen om guldpalmen) fanns Spike Lees "Jungle
Fever" och Bill Dukes "A Rage in Harlem". John Singletons "Boyz’n
the Hood", med bland annat den svarte rapparen och hiphopparen Ice Cube, fick ett
omnämnande i serien Un certain regard och vinnare av Semaine de la critique
blev engelska "Young Soul Rebels" av Isaac Julien. Dessutom fanns det ett
flertal, svarta, eller afroamerikanska, filmer på den stora filmmarknaden som hade
rasproblematiken som del i sin handling.
Den andra märkbara tendensen inom de aktuella filmerna ligger på form- och tekniksidan.
Många filmregissörer och deras fotografer arbetar med att blanda färg och svart vitt i
sina filmer. Bara i Palme D’Or-serien arbetade 1/3 med denna teknik och i
övrigt finns arbetssättet i ett stort antal filmer från många länder. I vissa
sammanhang fungerar denna blandning som en fokusering på berättelsens innebörd och på
miljö samt tjänar som en del av tidsfaktorn i filmen, t.ex. Agnes Vardas "Jacquot
de Nantes". I andra filmer blir det en formsak, som i Lars von Triers "Europa",
som inte egentligen tillför filmen någon större betydelse i handlingen eller dess
förståelse, men naturligtvis kan vara viktigt för upplevelsen.
Huruvida vi kommer att märka av detta på de svenska biograferna är osäkert då utbudet
här består till över 80 procent av amerikansk film, möjligtvis då de "svarta
filmerna". Dessutom är det så att filmmakare ofta inspirerar varandra i arbete med
form, teknik och budskap. Något som finns från så kallade A-filmare till C-filmare och
vice versa, samt inom de kategorierna.
Marknad för stor plånbok
Den stora filmmarknaden i Cannes med cirka 1.000 filmer är viktig. Utan marknaden
skulle den officiella festivalen tappa stora inkomster och intresset från filmbranschen
betänkligt minska. Den är också viktig för ett stort antal länder och filmbolag,
utanför de riktigt stora amerikanska som redan äger ett globalt distributionsnät.
Filmer, både gjorda och ännu inte gjorda, köps och säljs mellan biograf-, video- och
TV-distributörer och produktionsbolag. Det krävs dock en stor plånbok för att syna och
höras bland alla filmer och bolag. De skandinaviska länderna till exempel marknadsför
därför sina filmer gemensamt.
På årets marknad syntes som vanligt amerikanerna, engelsmännen, fransmännen,
italienarna och tyskarna mest. Det var dock ovanligt tunt med filmer från Sydamerika (med
undantag av Mexiko), Afrika, Östeuropa och Indien. Som vanligt fanns det dock ett stort
antal mer eller mindre dolda godbitar i utbudet. Den spanska filmen "Don Juan, mitt
kära spöke" handlar om att den döde Don Juan stiger upp från sin grav och hamnar
på en teaterföreställning om honom. Det är en mycket rolig och välgjord film. Från
Portugal kommer filmen "Minnen från det gula huset" som är en svart
komedi iscensatt på ett känsligt sätt. Mexikanskan Maria Novaros "Danzon",
är en film om en kvinna som älskar dansen danzon. Filmen präglas av bra skådespel och
många små komiska poänger. Ett land som kommer mer och mer i filmvärlden är
Australien. "Poof" ("Blint bevis") är ett kompetent
triangeldrama med en blind fotograf (!) i centrum och "Backsliding" är
en psykologisk thriller som har ett mycket professionellt hantverk. Engelsmannen Ken
Loach, som fick jurypriset i fjol för "Hidden Agenda", vilket var hans
tredje pris i Cannes, har gjort en lågbudgetfilm vid namn "Riff-Raff".
Filmen utspelas till stor del på en byggarbetsplats och är mycket rolig, välspelad och
har dessutom något att säga. En annan man som har något att säga är John Sayles vars
nya film heter "City of Hope". Med ett välskrivet manus iscensätter
Sayles en berättelse om livet i en amerikansk stad på ett fångande och kompetent sätt.
John Malkovich och Andie McDowell spelar huvudrollen i engelska "Object of
Beauty", som är en välgjord film med bra skådespel och driven dialog. Duon
spelar ett bortskämt rikt amerikanskt par som bor på ett lyxhotell i London och som
hamnar i ekonomiskt och relationsmässigt trångmål. Skådespelaren Sean Penn har gjort
regidebut med "The Indian Runner". Filmen har måhända sina brister men
visar att Penn klart har fallenhet för regiyrket.
Sovjetisk videostrejk?
Det sovjetiska filmlivet är ordentligt i gungning. I en tidigare Cannes-rapport berättade jag om den sovjetiske filmmogulen Isamail Tagi-Zade. Denna Tagi-Zade har skakat om det sovjetiska filmlivet med sin stora import av västfilm, främst då amerikansk så kalla B-film. Nu väntas ett dekret från president Gorbatjov om ett importtak på 100 filmer per år samt skatt på dessa filmer som ett skydd för den inhemska filmen: Tagi-Zade har annonserat strejk inom film- och videodistributörernas förening (ASKIN, där han är ordförande) om dekretet tas. Dessutom har Tagi-Zade redan annonserat en ny filmfestival i Moskva detta år som kommer att hållas en månad efter den traditionella Moskvafestivalen. Bästa film på Tagi-Zades festival får två miljoner rubel i pris och tre övriga pris på vardera 100.000 rubel kommer att utdelas.
Nytt ljud på biograferna
Nu börjar introduktionen för ett helt nytt ljud på film. Ett system som kallas
Cinema digital sound (CDS) har tagits fram och testats på några utvalda biografer i USA.
Systemet som inom kort kommer till Europa, genom installation på några biografer i
Frankrike och Spanien, är fullständigt digital med sex ljudkanaler som sätts optiskt
på 35 mm och 70 mm filmremsan. Fem av kanalerna har fullt fidelity-ljud i det omfång som
örat uppfattar.
Den sjätte kanalen bär de lägsta bastonerna som kommer ut i en så kallad sub woofer.
För att kunna använda systemet måste biografen vara utrustad med högkvalitativa
surround-sound högtalare. Ett ljudhuvud som kan läsa den digitala informationen på
filmen måste monteras på projektorerna tillsammans med en extern digital processor.
Ljudet blir extremt briljant och genom att ljudmixen kan fördelas bättre blir
upplevelsen avsevärt högre.
Dessutom förändras inte kvalitén på ljudet med antalet visningar. Filmen "Dick
Tracy" var den första som gjorde med CDS-ljud och i Oliver Stones "The
Doors" användes systemet bland annat till att anpassa skådespelaren Val Kilmers
röst med den som Jim Morrison hade.
RUNAR ENBERG
(Artikeln har tidigare varit införd i Västerbottens Kuriren den 22 maj 1991)
http://www.naud.se/ senast uppdaterad 2000-04-17
© Naud production AB. Box 487, 901 09 Umeå
Tel/fax: 090-18 22 20.
E-post: info@naud.se