DAGBOKEN

DEL 1.

Fredag den 22 januari 1999. Umeå Filmstaden, 174 personer.
Vaknar av telefonen strax före åtta. Trött, varit upp till 3-tiden för att uppdatera min hemsida. Telefonen var verkligen gått varm de senaste dagarna. Har till och med hållt i gång alla mina tre telefoner samtidigt i vissa stunder. Radio Västerbotten ringer och undrar om jag kan komma till studion på eftermiddagen. Vi bestämmer att jag skall dyka upp strax före 13.30. Ett par timmar senare ringer så Radio Norrbotten och vill göra en intervju via telefon. Vi bestämmer att jag skall göra den strax innan jag skall in i studio hos Radio Västerbotten. Gillar direktintervjuer, måste skärpa mig och svara kortfattat och precist, eller så gott det nu går. Skyndar ut, mycket arbete med lanseringen väntar. Klockan blir strax efter 18.00 när jag rusar in i duschen. Herregud, premiären är ju 18.30. Ringer taxi medans jag torkar mig. Bestämmer kläder på två röda sekunder. Det slår mig att jag måste ju hitta på något att säga före filmen startar. Greppar min pocketkamera och får en idé. Taxin väntar, snabbt ut och ned till Filmstaden. Jag är spänd. Undrar hur alla skall ta emot filmen? Känner ändå lite optimistiska tankar, pressvisningen på onsdagen kändes fin. Västerbottens Folkblad har recenserat; 4 stjärnor. Otroligt! Lyssnar på talet, kommer bara ihåg vissa ord, jag är för nervös helt enkelt. Kliver upp framför premiärpubliken, 180 stycken. Vänder ryggen till, så vänder jag mig om, lyfter pocketkameran och tar tre bilder av publiken.  Ögonblicksbilder, just sådana jag bara kan fånga på film även om filmen rullar är det bara ögonblick av människornas liv. visningen går bra. Applåder, många pratar med mig efteråt, det känns nästan overkligt. Hinner inte riktigt med. Vi går till Umeå Plaza för FEST. God mat, tal, blommor, vin, skratt, diskussioner. Livet är fint. Avslutar kvällen med Göran och Ewa-Marie Hedman och ett glas champagne. Sedan hem. Kollar på Nordnytts inslag där på natten innan jag går och knyter mig. En ny fantastisk dag väntar.

Lördag den 23 januari 1999. Sorsele. 1.000 personer.
Körde 250 km. upp till Sorsele. Från Luleå kommer min son Alex med sin mamma Eva Gun och hennes väninna Lena. Tog in på hotell Gästis. Åker ned till älven och där biografen är byggd. Det ser fantastiskt ut. Själva dukkonstruktionen påminner om ett grekiskt tempel. Dryga 1.000 ton snö som formats till en duk och en scen att uppträda på. Sedan snöbänkar för några hundra. Tält är uppsatta där man kan få fika och mat. På en snökulle står projektorhuset. Prata med Arne som kommer från Skellefteå för att köra filmen och övervaka det tekniska. Projektorn kommer från Malmö via Stockholm, uppkörd med bil. Över 1 ½ timma innan filmens start började en ström av folk att komma nedför den plogade isvägen. Så började mörkret att sänka sig och arrangörerna tänder kanske 100 marschaller som bildar ormlika vägar på isen. Allt mera folk kommer. Sittplatserna är slut sedan länge och folk står överallt. En dansuppvisning tar sin början till trolsk synthmusik. Sedan fyrverkeri

.

Måndag den 25 januari 1999. Åsele, 87 personer. -22 grader celsius.
Mitt sista (?) styrelsemöte på Umeå internationella filmfestival där jag snart avgår som ordförande. Måste gå från mötet för att sätta kurs mot Åsele. A-kopian ligger i bagaget. Det börjar snöa, snön tilltar och snöröken är kraftig. Så någon mil öster om Fredrika hamnar jag bakom en timmerbil. Måste hålla ett avstånd på drygt 500 meter för att se något alls. Tiden går. 7 mil med en fart på dryga 70 km/tim gör att tiden är knapp.
Hinner precis fram till Åsele. Med bara några minuters försening kan visningen börja. Innan vi stänger dörren till biografen strömmar tonerna av dansbandsmusik. I rummet bredvid är det pensionärsdans, en klar konkurent. Efter visningen i Åsele styr jag tillbaka till Umeå.

Tisdag den 26 januari 1999. Norsjö, 87 personer. -29 grader celsius.
Är åter i tidsnöd. Åker en omväg på 50 km men så visar det sig att det har varit två bud om när visningen skall börja. Vi startar 19.00. En bra visning. Alla sitter kvar efter visningen och det blir en frågestund. Stannar kvar i Norsjö och sover över på Norsjö Hotell.

Onsdag den 27 januari 1999. Norsjö. 51 personer. -35 grader när visningen börjar, -38 när den slutar.
Det är kallt idag, mycket kallt. Sitter större delen av dagen på hotellrummet och gör pappersjobb. Funderar att idag kan det inte bli mycket folk. Blir överraskad att 51 personer trotsar den stränga kylan. Möter många människor efter visningen som är positiva och vill prata. Lovar att skicka min förra film, "Skären som var världen", till en i publiken. Det är kallt när jag kommer ut. Får tips om en genväg över Risliden och Ajaure mot Åmsele. Kan spara 50-60 km på den. Kör iväg. Alla vägskyltar är fullständigt översnöade. Man kan inte se vad det står på dom. Vägen går genom skogen, tittar på temperaturmätaren på instrumentpanelen. Den visar -40 grader celsius. Nu börjar jag bli nervös, herregud - 40 grader, jag kör en sen kväll på en liten väg i skogen och möter inga bilar. Tänk om bilen går sönder? Om jag kör fel? Jag ser ju inte vad det står på skyltarna. Efter ett par mil blir jag osäker. Stannar vid en korsning, lyser med helljuset på vägvisaren men det går inte att läsa vad som står på den. Går ut från bilen, pulsar ned i diket med snö upp i maghöjd fram till skylten. Sträcker mig och torkar bort snön. Fel vägskäl. Tar mig tillbaka till bilen och kör sakta vidare. Jag vet att man skall inte hålla hög fart när det är så här kallt, högst 80km/timmen. Fortfarande - 40 grader kallt. En älg passerar över vägen i sakta lunk. Det går bra, bilen håller och jag tar mig de 200 km till Umeå.

DAGBOK
DEL 2
DEL 3
DEL 4
DEL 5
DAGAR VID ÄLVEN
HOME